Jag har världens underbaraste ungar men ibland så blir det bara så fel :/

Emmy ringde igår kväll och bad mej att fixa hundvakt till sista lördagen denna månaden och jag undrade varför och hon sa att dom ville fira mej när jag fyller år och eftersom Felicia inte e hemma då så skulle dom göra det lite tidigare med att bju ut mej på middag i Karlstad.
Felicia skulle hämta upp mej och Martin här i Munket så skulle Emmy med familj möta upp i stora staden.
Direkt så började jag balla ur å komma med ett gäng ursäkter som att jag inte fyller jämt, fixar inte stora staden på grund av ångesten m.m m.m och det slutade med att Emmy la på telefonen med sista orden att då skiter vi väl i det då. Jag bröt ihop här i soffan och bara grinade, Martin som satt och spelade på sin dator undrade vad som hänt och jag berättade vilken idiot jag är och att jag hatar min ångest. Hans kommentar va ryck ôpp dej morsan å sen fortsatte han att spela.
Jag gick till sängen och tog en massa nattisar tjutandes som en gris, släckte ner och grinade mej till sömns :`(

Varför ska min tillvaro vara så svår :/

ÅNGESTEN E MIN VÄRSTA FIENDE OCH JAG VERKLIGEN HATAR DEN!!!!!!!!

BARNEN E DET BÄSTA SOM HÄNT MEJ OCH JAG VERKLIGEN ÄLSKAR DOM <3

Men tyvärr så slit vi isär p.g.a mej å mina hjärn spöken :`(




Tänk om livet vore så enkelt.